Van Veeterens enda olösta fall kommer upp till ytan igen när dottern till en privatdetektiv kommer och besöker honom. En våldsam hustrumördare som försvann under jord för flera år sedan verkar nu ha dykt upp med nytt namn och är inblandad i ett nytt mord. Van Veeteren har såväl professionella som personliga skäl att sätta fast honom.
Första halvan utspelar sig sju år tidigare och är den delen som fungerar bäst innan det börjar kännas som att manusförfattarna inte riktigt vet vad dom håller på med utan försöker få till ett snabbt slut där resultatet tyvärr blir massa logiska luckor och frågor som inte får några direkta svar.
Som i Carambole så är Van Veeterens son inblandad i kriminell aktivitet och det blir även här lite överdrivet när Van Veeteren gör vad som helst för att ta reda på sanningen, Ok för att man skulle göra mycket för att få reda på sanningen men när vi redan sett det i föregående filmer så är det inte lika ”kul” att se en gammal surgubbe tro att han är Charles Bronson i Death Wish.
Dock så innehåller Fallet G några riktigt bra skådisar som Dag Malmberg och Nadja Weiss och ett av dom skönaste morden i en svensk snutfilm i form av att en person får halsen avslagen av en spade.
Totalt sett så hamnar Van Veeterenfilmerna nånstans i mitten när det gäller svensk snutfilm, inte riktigt lika bra som Wallander och Beck men bättre än Kommissarie Winter, Ungefär samma klass som Huss rent underhållningsmässigt om man kan acceptera vissa brister i manus och logik.
Betyg 5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar